Vår resetradition verkar inkludera läkarbesök i nya länder. Denna gång är det vår far som har en otäck infektion i en tand, men försökt låtsas som det regnar. På måndagen blev det för jobbigt, så vi fick uppsöka en tandläkare i närheten.
Tandläkaren har sin praktik på gångavstånd, och är öppen 24 timmar om dygnet – enligt stor skylt på byggnaden. Kommer man lite närmre märker man att man ska ringa ett telefonnummer, och tandläkaren lovar att infinna sig om 15 minuter. Så var det förstås inte riktigt. När vi ringde tidigt på morgonen dagen efter Halloween så ville tandläkarens sköterska inte boka in en tid förrän efter 3-4 timmar. Vi lyckades få ned det till ca 2 timmar, och gick tillbaka till hotellet och käkade frukost.
Väl på hotellet så frågade vi om de visste om tandläkaren var bra. Svaret löd: “Mja, förmodligen inte… men han har haft praktik här många år i alla fall.” Betryggande. Allt detta gav oss en inre bild av att vi skulle få möta en halvt inkompetent, bakfull tandläkare.
Verkligheten var inte lika illa. Stället i sig var förvisso suspekt; en liten lokal som var avdelad i olika rum med hjälp av skärmar. Tandläkaren, av libanesisk härkomst, var inte heller särskilt noga med sådant som att gå ut ur rummet då röntgenkameran var igång. Han verkade dock erfaren, och siktade på att rensa ut inflammationen utan att dra ut tanden, genom att borra ett litet litet hål och sedan göra någon slags titthålsoperation “i totalt mörker”, som han själv uttryckte det. På detta ordinerades en dunderkur antibiotika för att undvika ett ganska otäckt spridande av infektionen i kroppen.
Idag, tisdag, ska far vår tillbaka till tandläkaren, så “the jury is still out”, men det verkar ha gått rätt bra. Tumregel: gå till läkaren innan du åker utomlands.
En glad far med en stor infektion
Tags: Florida, Orlando, Tandläkare, USA