På fredagen tog vi planenligt höghastighetståget ned till Kaohsiung, som är den näst största staden i Taiwan och ligger längst i söder (till skillnad från Taipei som ligger i norr).
Det är faktiskt en viss klimatskillnad här – några grader varmare, soligare och en doft av hav i luften. Det blev shorts som gällde.
Till skillnad från vårt vanliga planlösa irrande blev vi idag mottagna av en välkomstkommité bestående av min (Johans) gamle vän Fredrik, hans Taiwanesiska flickvän Lin, samt Lins bror och vän. Fredrik är lite av anledningen till att vi är i just Taiwan av alla ställen. Därför var det lite olyckligt när det slumpade sig så att Fredrik och Lin flyttar till Sverige dagen efter vår ankomst.
De hade hursomhelst bestämt sig för att vara goda värdar och ge oss en dag av upplevelser i Kaohsiung, och det lyckades de spektakulärt med! Eftermiddagen inleddes med ett besök på en lokal hybrid mellan gatukök och restaurang, där vi för första gången smakade inhemsk mat i form av stekta dumplings med nån fyllning och soja till. De curry-inspirerade smakade bäst. En annan lokal företeelse vi testade var bubbel-the, som tydligen funnits på ett ställe i Sverige en kort stund och borde göra en come-back (jag sitter och dricker en till när jag skriver detta).
Efter det vandrade vi runt, åkte tunnelbana till en park, gick på marknader, åt taiwanesisk pannkaka med något kött i, åkte båt till en långsmal ö med fler marknader, och tog gruppkort i japanska fotomaskiner, vilka egentligen förtjänar ett helt eget blogginlägg.
Vattenfall mellan rulltrapporna borde vi ha även i Sverige
Det mest genuint lokala kom dock på kvällen, när vi var inbjudna till middag hos Lins mormor, dit vi blev skjutsade på scooter. Det var vi i gruppen plus halva Lins släkt, vilket inte var så konstigt med tanke på att Fredrik och Lin flyttar imorgon och skulle tas förväl av, men uppslutningen var ändå något överraskande för Fredrik.
Taiwanesiska hus och middagar skiljer sig en aning från svenska, särskilt när man har två grupper av människor som inte talar något gemensamt språk. Jag tror jag låter bilderna tala för sig själva. Vi åt i alla fall Vintersoppa och (kokta) dumplings och det var gott! Tack Lins mormor 
Gästerna på bortre sidan av just vårt bord kunde i praktiken bara tala mandarin och taiwanesiska, medan de på denna sidan bordet talade svenska och engelska, med undantag av Fredrik själv som trots allt förstår och talar en del mandarin. Lin satt som översättare på kortsidan och hade rätt mycket jobb under kvällen.
Plötsligt blev det dags att ta lite kort och ett stort tumult utbröt, där alla skulle ta bild på alla i alla tänkbara grupperingar. Jag tror taiwaneserna tyckte det var lite kul att bli fotade med de två nya bleka västerlänningarna. Därmed blev det tyvärr inte så mycket tid över för oss att själva ta kort, men mycket skratt och många leenden blev det.
Det blev snabbt mycket mer kaos än såhär
Utmattade sov vi till 11 dagen efter.
