Nu blir det sån där jobbig text igen!
Sigrun nämner i en kommentar till föregående inlägg att hon förväntade sig “palmer, flashiga hus och vackra människor” i Florida. Vi tycker nog det stämmer till viss del. Samtidigt är saker förstås inte alltid som på film.
Delvis i Orlando men särskilt i Miami är vi förvånade över den stora latino-influensen. Det borde förstås inte vara förvånande med tanke på närheten till sydamerika, karribien och de många flyktingarna från Kuba, men det är inte så vi sett Florida porträtterat. Här är praktiskt taget all skriven information både på engelska och spanska. Latinska rytmer flödar på många stället. Sen är det också så att latinos (och svarta) är grymt överrepresenterade i serviceyrken, vilket förstås är de man mest interagerar med som turist. Vi har intrycket att vi nästan skulle bli mer förstådda om vi talade spanska, och vi skulle i gengäld förstå dem bättre än vad vi gör nu (det blir många “sorry?”). På den punkten hjälper det förstås inte att även de infödda amerikanarna pratar fort och slarvigt.
I Orlando var folk mycket trevliga. Johan kommer alltid ha problem med att inte instinktivt svara på frågan “How are you?” istället för att behandla det som en retorisk platityd, men folk är i allmänhet tillmötesgående och i affärer är anställda konstant på en och frågar om man behöver hjälp. Roligt nog är anställda i affärer och på hotell ibland nästan otrevliga när man själv försöker få deras uppmärksamhet. I Miami är attityderna inte alltid lika trevliga, men det varierar mycket (lågavlönade tenderar att vara otrevligare, föga förvånande. Middagsrestaurangspersonal är alltid trevlig).
Det leder oss till en annan punkt: det är alldeles för billigt med människor här. Det är vanligt på alla större ställen att de erbjuder att parkera bilen åt en, butiker har många anställda, mataffären packar kassarna åt en, och det står folk utomhus och håller upp reklamskyltar i timmar vid bilvägen. Baksidan av detta är att många saker är ganska ineffektiva, delvis för att det inte finns nåt incitament till att effektivisera och automatisera saker, och delvis för att människorna som utför alla dessa tjänster inte direkt brinner för sitt jobb. Man blir fortfarande förvånad varje gång man ser en maskin som man ska använda själv, och sen en människa som står bredvid maskinen och hjälper en att använda den, som de människor som står vid biljettspärrarna vid nöjesparkerna och tar ens biljett och stoppar in den i spärren framför ögonen på en (framifrån, eftersom den är designad för att man ska använda den själv) som om man vore förståndshandikappad. Vilket jobb.
Vad mer? Orlando ser inte direkt ut som en stad. Det ser mer ut som Länna Industriområde eller nåt liknande; mer som ett stort intrikat vägnät som det växt upp massa hus vid. Vi såg ganska få bostadshus; amerikanarna bor ju i allmänhet i förorterna. Däremot finns det fullt med 1-2-våningshus med restauranger, butiker och annan service. Det är aldrig svårt att hitta något att äta eller nånstans att shoppa. Mark är uppenbarligen billigt, för nästan ingenting är byggt tätt. Praktiskt taget varje restaurang har sin egen byggnad och sin egen parkeringsplats. Parkeringsplatserna för vissa saker, som Walmart, är enorma. De stora avstånd som uppstår genom denna typ av planering är inget problem eftersom alla ändå kör bil. Många av vägarna inne i stan är tre-filiga åt vardera håll trots att det sällan är särskilt mycket trafik.
Det här är andra parkeringen till Florida Mall. Första parkeringen ligger närmre och var smockfull
Intressanta grannar. Observera också vad som säljs för barn.
Miami däremot ser ut som en riktig stad, även om vägarna även här tar upp mycket plats och parkeringsplatserna är stora. Här är det lite mer tättbebyggt, och man har byggt en hel del på höjden. Det är dock inte New York eller så; himlen täcks inte av en massa höga byggnader. Istället är de höga byggnaderna utspridda i klungor över staden.
Människorna i Orlando passade mer in på stereotypen; det fanns många kraftigt överviktiga. De smala eller vältränade människor man såg var väldigt ofta latinos (eller latinas, förstås). Miami är lite annorlunda. Här känns kroppsfettsfördelningen lite mer som i Stockholm. Det är ju inte helt osannolikt att detta är relaterat till närheten till stränderna 
. Pensionärer finns det förvisso gott om också.
Sen är ju Florida känt som ett judiskt tillhåll, speciellt som en migrationsdestination för judiska pensionärer (”Where old jews go to die”, som John Stewart sa). Detta märks faktiskt. Inom gångavstånd från hotellet finns en stor kosher-mataffär och en hel del namn på affärer som inkluderar ”Goldstein”, “Schwartz” osv.
Inget bacon här!
Men visst finns det palmer, flashiga hus och vackra människor i Miami. Vi ligger vid poolen just nu och tittar på alla tre.
